Publicerad i NST:s Min mening den 8 mars 2018.
Oppositionsrådet Robin Holmberg (M) ondgör sig över att Stig Andersson inte avgår som kommunalråd.
”Jag skäms över att som politiker förknippas med Stig Andersson och hans pajasfasoner”, skriver han på sin Facebooksida.
Som vanligt försöker Robin Holmberg frambringa M:s och alliansens skarpa moraliska kompass och deras vilja att vara rättvisa och ärliga.
Det som han missar att återge är att fullmäktige för knappt två månader sedan hanterade den av alliansen väckta frågan om majoritetsväxling i nämnder och styrelser.
Frågan lyftes med motiveringar som att det skulle vara ordning och reda i politiken, att det är moraliskt oförsvarbart att sitta kvar på sina mandat om man lämnar sitt parti.
Alliansen med M i spetsen gick ”all in” för att vinna denna avgörande fråga. De ansträngde sig så till den milda grad att det till slut visar sig att alliansen, för att komma upp i 26 mandat, öppnat upp för inte mindre än fyra vildar, varav Stig Andersson var det slutgiltiga mandatet.
Alliansen med M i spetsen tog tacksamt emot Stig Andersson och välkomnade honom med öppna armar.
Men sen blev det inte riktigt som man tänkt sig. Stig Andersson drog i sista stund tillbaka sitt stöd för alliansen, med resultatet att deras försök att överta makten misslyckades.
Det blir därför snarast likt hyckleri när Robin Holmberg nu går ut och ondgör sig över den uppkomna situationen.
Viktigt att komma ihåg är också att detta inte är en engångsföreteelse. Alliansen har tidigare under mandatperioden välkomnat en politisk vilde som sitter på ett S-mandat i fullmäktige. Men det verkade inte heller den gången vara något som störde deras vision om ordning och reda eller strida mot deras moraliska kompass.
Det om något borde vara pajasfasoner.
S har inte och kommer inte tillåta att en politiker som vill gå över till oss ”kidnappar” ett annat partis mandat och därmed fullständigt struntar i vad medborgarna röstat på.
Lars Nyander (S)
Christer Hansson (S)