Publicerad i NST:s Min mening den 19 mars.
Ängelholms äldreomsorg huserar till stora delar i ett gammalt fastighetsbestånd. Flera av dessa fastigheter är uppförda på 1960-talet och några på 1990-talet.
Framtagandet av en modell för renoveringarna av våra boenden startade för flera år sedan. Då var utgångspunkten att bygga ett kommunalt drivet äldreboende på Fridhem som skulle stå klart 2021. Boendet på Fridhem skulle fungera som ett evakueringsboende under tiden renoveringarna pågick.
Samtliga partier ställde sig då bakom detta förslag, men i slutet av 2019 ändrade den blågröna majoriteten sig. Då skulle boendet på Fridhem drivas i privat regi.
Istället för att vänta in det nu försenade boendet ska renoveringsplanen tidigareläggas och de evakueringsplatser som krävs ska istället handlas upp av privata vårdföretag. Dessutom kommer flera av kommunens mindre boenden att avyttras enligt den nya renoveringsplanen.
För oss vore det självklart att behålla delar av kommunens äldreomsorg i de mindre enheterna då det innebär andra kvalitéer än vad som kan erbjudas på större boenden.
Allting ska gå fortare, men vem får betala priset?
Som socialdemokrater blir vi oroliga när den styrande blågröna majoriteten samstämmigt hyllar denna renoveringsplan med ord som ”historiskt” och ”stolthet”. Detta då man samtidigt lite tyst säger att det kommer göras med ”stöd” av det privata näringslivet för att vi inte har råd.
Har vi inte råd att satsa på våra medborgare? Vore det inte klokare att då verkligen se till att de resurser som ska gå till vården av våra äldre verkligen hamnar där och inte i någon annans ficka?
Nyckelordet för god omsorg borde vara kvalitet, inte kostnadseffektivitet. Med en god planering behöver det inte finnas en motsättning.
Yvonne Mollet-Bengtsson (S)
gruppledare i nämnden för omsorg och stöd i Ängelholm.
Lars Nyander (S)
oppositionsråd i Ängelholm.